När man inte bor med någon får man öva på att bo ensam, hur jobbigt det än är. Den erfarenheten ger upphov till en gryende förändring. Jag börjar ana att jag står på randen till att bli självbestämmande som individ, även om mitt liv fortfarande ser ut som en seriekrock i helgtrafiken på en motorväg..
Men med all tid och rum får man chansen att ställa sig frågan:vad vill du man göra..
Sen att man inte har något vettigt svar på frågan är en helt annan sak..
Hur gör man för att sluta tänka och bete sig normalt börjar jag undra.. Nu ska ja sätta på en film och hoppas på att den är bra så man sugs in, precis så gör man när man ska sluta tänka..
En groende fråga som ja ställt mig är: är livet för kort för av vänta på någon, eller ska man fortsätta och vänta och hoppas på att väntan och längtan ger resultat?
Nu spelas:en smula - kristian anttila
Jag ser fram emot: riktig hälsa
Jag ser fram emot: riktig hälsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar