"Kod för att importera min blogg till Nouw: 2478406436"
fredag 29 januari 2016
Kod för att importera min blogg till Nouw: 2478406436
Kod för att importera min blogg till Nouw: 2478406436
"Kod för att importera min blogg till Nouw: 2478406436"
"Kod för att importera min blogg till Nouw: 2478406436"
fredag 30 maj 2014
45minuters bokstäver
Kapitel 1. pojkvänner!
utkommen från en varm lång dusch, i duschen tänkte ja på åren som gått, tiden som passerat, allt ja saknat, allt ja ångrat, allt ja önskat, allt som gått fantastiskt bra, allt ja har i bagaget helt enkelt. Vet inte om ja är nöjd med livet nu, eller om ja kan va riktigt nöjd med åren som passerat, har missat mycket, har misslyckats med mycket, har gjort många katastofala val, har klantat mig rejält, men har stundvis varit redigt lycklig..
Ja börjar lite lätt i högstadiet, hade alltid problem med killar, eller människor över lag, vänner har varit sällsynta å kommit och gått. va tokkär i jocke larsson, vem faasen va inte de, han fick alla "snygga" tjejer som man såg de då, idag kan ja la påstå att ja tycker inte dom är nått utöver de vanliga, honom fick jag i vilket fall inte, men drömma kunde man ju, minns ett lyckligt tillfälle då han faktiskt skickade bilder på sig å tanken fanns där ja kanske finns de en chans, men så va de icke, lika glad för de är jag, nu verkar han va lycklig och ja är lycklig för hans skull att han slapp mig och fick en passande tjej, många års slöseri i ungdomen var det där i vilket fall..
Sen började jag skriva med en kille på lunarstorm emil hette han, helt galen va han men kär blev jag och han i mig, han bodde i tingsryd, minns idag adressen i huvudet även om jag aldrig åkte till honom, undra om hans föräldrar bor kvar eller om han tatt kål på dom :O inte vet jag, tänker inte ta reda på´t heller. En riktig bråkstake va de ja fått tag på, han kan man kalla rasist utan att känns ig dum, killen hade hamnat i ungdomsvård flera gånger och under tiden ja kände och va ihop med honom mördade han två utlänningar, han hoppade i princip på vilken svarting han än såg, han dömdes för misshandel fem gånger under tiden ja hade kontakt med honom. Han va en riktigt labil men han älskade mig över allt annat i världen, de vet jag, och han hade gjort vad som helst för mig. Den dagen ja tog beslutet att göra slut, den dagen vändes min värld upp och ner och där sitter grunden för min osäkra självkänsla. Killen skulle till vilket pris som helst ta död på mig, utförligare beskrivning om hur de skulle gå till kunde ja inte fått, skulle till och med få äran att välja vilken kniv han skulle använda. Han hade mycket folk ommkring sig å även skaffat en hel del kontakter i Borås, där han visat bilder på mig som dom skulle leta efter. Jag gick inte en meter utanför utan älskade schäfern Hera. Om hon skällde ställde ja mig bakom en dörr med en kökskniv i en kvart eller rullade snabbt som satan in under sängen med basebollträt. Ja kollade mer bakåt än framåt när ja va ute och visade mig helst inte alls ute om ja inte va tvungen. Senare blev denne Emil ihop med min bästa vän Linda som ja valde att bryta helt med, försökte bara varna henne för vad hon gett sig in på, men de lärde hon sig själv så småningom. I min värld va denna killen körd i vilket fall, kanske inte så konstigt, han sabbade hela min självkänsla och har troligen gjort att ja är en såpass stissig och osäker människa idag. Nog om de svinet!
Sen träffade ja charmören David, de va en kort och konsist kontakt vi hade, han visste vad han ville och inte va de varken mig eller kärlek tror jag, utan de va mest korta mysstunder när det passade honom. Idag vet ja inte vem människan är eller hur han fungerar, han har troligen mognat en hel del och blivit en bättre man än den pojk han var då.
Sen dröjde de länge innan ja träffade kära roy, den stackars kar´n kan ja inte skylla på nån annan än mig själv att ja sumpade det med. En sån fantastisk människa får man leta efter, jag var svartsjuk som fan, ingen bra egenskap, mitt självförtroende va inte på topp när vi träffades och ja hade ett otroligt uppmärksamhetskrävande beteende, ville inte förlora honom. tror aldrig hans mamma gillade mig, är inte säker men vet inte alls. Så kär som ja va i honom tror jag faktiskt aldrig att ja varit, å kommer kanske inte bli i någon igen, vet inte, svårt att mäta sånt.. En av många galna kvällar ja hade med min bror å alexandra sabbade jag allt, de va dessutom första helgen ja å roy å ja hade utan varandra på sju månader, fattar inte hur ja kund, men ja å Empa dummade oss, en sak som ja lär ångra resten av mitt liv. på alla hjärtans dag bröt vi och de blev aldrig mer densamma, när hans nya tjej eller va faasen de va kysste honomm mitt framför mig fick ja psykbryt och insåg att nae, de går inte mer och så blev det. Idag vet jag att killen köpt hus och förlovat sig med en otroligt vacker tjej som gillar katter. Aldrig i mitt liv kommer jag förlåta mig själv för detta misstaget, och att va ärlig märkte jag att de inte lönade sig, om ja aldrig nämnt vad som hänt kanske de hade vart nått än, vem vet.
sen dröjde de länge innan ja var på kalas hos min syster å hennes kille och träffade en yngling som hette jokke, utan att ha sagt ett ord till honom skrev jag till min syster att honom ska ja ha! och ja mycket riktigt, honom fick jag. Om han inte vore en sån datanörd som såg allt utan mig då så hade vi undvikit många bråk, men jag vet väl hur mycket han har mognat, stor förändring.. Orsaken till att de tog slut va att ja ville ha för mycke uppmärksamhet tråkigt nog, han spelade data 24/7 vilket inte va min grej alls.. efter det tog slut blev vi sjukt mycke tightare, men va ihop med mig ville han inte förrän dagen då han insåg att micke började bli kär i mig. De dagarna då ja frågade om vi skulle bli ihop så ville han aldrig, nejnej ja hade varit en bra backup i ett år när han kom hem tomhänt från krogen, varje helg.. När jag började träffa micke så va ja fortfarande kär i jokke och va bestämd att inte ha ett förhållande men så blev det inte. Nån dag efter att ja å micke blev ihop bad jocke om att vi skulle bli tillsammans igen, underbar timing.. Hur som helst sen dess har de varit kaos. bägge dessa kararna har visat sina bästa sidor och försökt få mitt hjärta, men dom drar åt varsitt håll, nu börjar bägge ge upp, kanske vore de lika bra även om ja kan säga att ja älskar dom bägge.. ja har känt de senaste året att jag vill prova mig fram men helst utan att förlora någon, denna kombinationen är såklart omöjlig, jag har råkat på killar som är helt fantastiska, vissa fattar ja inte ens att dom är kära i mig eller att dom tycker om mig, för genom åren har jag en skyddsskärm som gör att ja kan ösa ut känslor men tar inte ofta emot några.. Anton var med på ett hörn innan micke med, men han ja vet inte vad som hände, vi hade nog jävligt olika värderingar och var och är på två helt olika nivåer, han gillar mig inte idag efter allt som hände i varje fall och det kan jag förstå.
Micke är en underbar man som oftast missförstås och det är ingen annan än jag som sabbat vårt förhållande för ja inte vetat om ja verkligen velat ha ett förhållande till och från, han har hela tiden funnits där och försökt ha gnistan uppe vilket jag är tacksam över. Han skyller vårt "misslyckade" förhållande på Vargen som ja blev grymt nyfiken på och har tänkt mycket på under tiden. djup människa som man får va en duktig bokläsare för att få ur några svar. Hela tiden har jag vetat att ja å hann inte skulle gå ihop av många olika orsaker men alltid varit nyfiken och mått bra av att prata med honom, knasigt de där. Idag lever han med två killar och flickvän vilket jag är glad över, ja önskar honom all lycka i livet. men vi har helt klart en sak gemensamt och det är att vi är på samma nivå psykiskt och verkar inte ha en aning om vad vi ska göra med livet.
Sen har vi lilla john å Tommy, helt fantastiska människor som jag tycker så mycket om, för mig är dom människor som får mig må så jäkla bra, tommy har alltid funnits där, och finns för mig nu också.. john är relativt ny i min umgängeskrets, och honom vet jag inte riktigt vart jag har honom, eller aa de vet jag men vet inte riktigt om vi är på samma nivå i relationen och vill samma sak.. just nu vet jag att jag egentligen bara vill vara singel och inte ha nån alls, men vill inte förlora någon överhuvudtaget och detta mysterium är ett stort krångligt näste som ja verkar ha svårt att ta mig ur då ja tycker om flera av dom mycket..
Tommy är bra han, han är min pojkvän när ja vill å ja fårva hans flickvän när ja vill också, ja tror kanske även han önskar mer än vad som är, det vet jag inte på seriösitet, tidigare har han gjort det iallafall, kanske att det gått över som mycket annat i livet, honom älskar jag jorden runt i vilket fall och dessutom är de bästa att vi vet vad vi har varandra, glada, spontana och rätt galna emot varandra<3 br="">
Detta är ett urklipp av pojkvänsrelationer jag haft i livet, och detta har lagt grunden till min osäkra självkänsla och skeva bild på verkligheten vad det gäller killar.
Ett annat kapitel ska ja försöka hinna med imorgon, kanske ett kapitel som handlar om vänner eller alla flyttar, eller jobb.. ja, i vilket fall lovar jag mig själv att imorgon ska ja blogga igen..
och tack till er som finns där varje dag för mig vänner, nära å kära!
Nu spelas:perkele
Jag ser fram emot: heart full of pride
utkommen från en varm lång dusch, i duschen tänkte ja på åren som gått, tiden som passerat, allt ja saknat, allt ja ångrat, allt ja önskat, allt som gått fantastiskt bra, allt ja har i bagaget helt enkelt. Vet inte om ja är nöjd med livet nu, eller om ja kan va riktigt nöjd med åren som passerat, har missat mycket, har misslyckats med mycket, har gjort många katastofala val, har klantat mig rejält, men har stundvis varit redigt lycklig..
Ja börjar lite lätt i högstadiet, hade alltid problem med killar, eller människor över lag, vänner har varit sällsynta å kommit och gått. va tokkär i jocke larsson, vem faasen va inte de, han fick alla "snygga" tjejer som man såg de då, idag kan ja la påstå att ja tycker inte dom är nått utöver de vanliga, honom fick jag i vilket fall inte, men drömma kunde man ju, minns ett lyckligt tillfälle då han faktiskt skickade bilder på sig å tanken fanns där ja kanske finns de en chans, men så va de icke, lika glad för de är jag, nu verkar han va lycklig och ja är lycklig för hans skull att han slapp mig och fick en passande tjej, många års slöseri i ungdomen var det där i vilket fall..
Sen började jag skriva med en kille på lunarstorm emil hette han, helt galen va han men kär blev jag och han i mig, han bodde i tingsryd, minns idag adressen i huvudet även om jag aldrig åkte till honom, undra om hans föräldrar bor kvar eller om han tatt kål på dom :O inte vet jag, tänker inte ta reda på´t heller. En riktig bråkstake va de ja fått tag på, han kan man kalla rasist utan att känns ig dum, killen hade hamnat i ungdomsvård flera gånger och under tiden ja kände och va ihop med honom mördade han två utlänningar, han hoppade i princip på vilken svarting han än såg, han dömdes för misshandel fem gånger under tiden ja hade kontakt med honom. Han va en riktigt labil men han älskade mig över allt annat i världen, de vet jag, och han hade gjort vad som helst för mig. Den dagen ja tog beslutet att göra slut, den dagen vändes min värld upp och ner och där sitter grunden för min osäkra självkänsla. Killen skulle till vilket pris som helst ta död på mig, utförligare beskrivning om hur de skulle gå till kunde ja inte fått, skulle till och med få äran att välja vilken kniv han skulle använda. Han hade mycket folk ommkring sig å även skaffat en hel del kontakter i Borås, där han visat bilder på mig som dom skulle leta efter. Jag gick inte en meter utanför utan älskade schäfern Hera. Om hon skällde ställde ja mig bakom en dörr med en kökskniv i en kvart eller rullade snabbt som satan in under sängen med basebollträt. Ja kollade mer bakåt än framåt när ja va ute och visade mig helst inte alls ute om ja inte va tvungen. Senare blev denne Emil ihop med min bästa vän Linda som ja valde att bryta helt med, försökte bara varna henne för vad hon gett sig in på, men de lärde hon sig själv så småningom. I min värld va denna killen körd i vilket fall, kanske inte så konstigt, han sabbade hela min självkänsla och har troligen gjort att ja är en såpass stissig och osäker människa idag. Nog om de svinet!
Sen träffade ja charmören David, de va en kort och konsist kontakt vi hade, han visste vad han ville och inte va de varken mig eller kärlek tror jag, utan de va mest korta mysstunder när det passade honom. Idag vet ja inte vem människan är eller hur han fungerar, han har troligen mognat en hel del och blivit en bättre man än den pojk han var då.
Sen dröjde de länge innan ja träffade kära roy, den stackars kar´n kan ja inte skylla på nån annan än mig själv att ja sumpade det med. En sån fantastisk människa får man leta efter, jag var svartsjuk som fan, ingen bra egenskap, mitt självförtroende va inte på topp när vi träffades och ja hade ett otroligt uppmärksamhetskrävande beteende, ville inte förlora honom. tror aldrig hans mamma gillade mig, är inte säker men vet inte alls. Så kär som ja va i honom tror jag faktiskt aldrig att ja varit, å kommer kanske inte bli i någon igen, vet inte, svårt att mäta sånt.. En av många galna kvällar ja hade med min bror å alexandra sabbade jag allt, de va dessutom första helgen ja å roy å ja hade utan varandra på sju månader, fattar inte hur ja kund, men ja å Empa dummade oss, en sak som ja lär ångra resten av mitt liv. på alla hjärtans dag bröt vi och de blev aldrig mer densamma, när hans nya tjej eller va faasen de va kysste honomm mitt framför mig fick ja psykbryt och insåg att nae, de går inte mer och så blev det. Idag vet jag att killen köpt hus och förlovat sig med en otroligt vacker tjej som gillar katter. Aldrig i mitt liv kommer jag förlåta mig själv för detta misstaget, och att va ärlig märkte jag att de inte lönade sig, om ja aldrig nämnt vad som hänt kanske de hade vart nått än, vem vet.
sen dröjde de länge innan ja var på kalas hos min syster å hennes kille och träffade en yngling som hette jokke, utan att ha sagt ett ord till honom skrev jag till min syster att honom ska ja ha! och ja mycket riktigt, honom fick jag. Om han inte vore en sån datanörd som såg allt utan mig då så hade vi undvikit många bråk, men jag vet väl hur mycket han har mognat, stor förändring.. Orsaken till att de tog slut va att ja ville ha för mycke uppmärksamhet tråkigt nog, han spelade data 24/7 vilket inte va min grej alls.. efter det tog slut blev vi sjukt mycke tightare, men va ihop med mig ville han inte förrän dagen då han insåg att micke började bli kär i mig. De dagarna då ja frågade om vi skulle bli ihop så ville han aldrig, nejnej ja hade varit en bra backup i ett år när han kom hem tomhänt från krogen, varje helg.. När jag började träffa micke så va ja fortfarande kär i jokke och va bestämd att inte ha ett förhållande men så blev det inte. Nån dag efter att ja å micke blev ihop bad jocke om att vi skulle bli tillsammans igen, underbar timing.. Hur som helst sen dess har de varit kaos. bägge dessa kararna har visat sina bästa sidor och försökt få mitt hjärta, men dom drar åt varsitt håll, nu börjar bägge ge upp, kanske vore de lika bra även om ja kan säga att ja älskar dom bägge.. ja har känt de senaste året att jag vill prova mig fram men helst utan att förlora någon, denna kombinationen är såklart omöjlig, jag har råkat på killar som är helt fantastiska, vissa fattar ja inte ens att dom är kära i mig eller att dom tycker om mig, för genom åren har jag en skyddsskärm som gör att ja kan ösa ut känslor men tar inte ofta emot några.. Anton var med på ett hörn innan micke med, men han ja vet inte vad som hände, vi hade nog jävligt olika värderingar och var och är på två helt olika nivåer, han gillar mig inte idag efter allt som hände i varje fall och det kan jag förstå.
Micke är en underbar man som oftast missförstås och det är ingen annan än jag som sabbat vårt förhållande för ja inte vetat om ja verkligen velat ha ett förhållande till och från, han har hela tiden funnits där och försökt ha gnistan uppe vilket jag är tacksam över. Han skyller vårt "misslyckade" förhållande på Vargen som ja blev grymt nyfiken på och har tänkt mycket på under tiden. djup människa som man får va en duktig bokläsare för att få ur några svar. Hela tiden har jag vetat att ja å hann inte skulle gå ihop av många olika orsaker men alltid varit nyfiken och mått bra av att prata med honom, knasigt de där. Idag lever han med två killar och flickvän vilket jag är glad över, ja önskar honom all lycka i livet. men vi har helt klart en sak gemensamt och det är att vi är på samma nivå psykiskt och verkar inte ha en aning om vad vi ska göra med livet.
Sen har vi lilla john å Tommy, helt fantastiska människor som jag tycker så mycket om, för mig är dom människor som får mig må så jäkla bra, tommy har alltid funnits där, och finns för mig nu också.. john är relativt ny i min umgängeskrets, och honom vet jag inte riktigt vart jag har honom, eller aa de vet jag men vet inte riktigt om vi är på samma nivå i relationen och vill samma sak.. just nu vet jag att jag egentligen bara vill vara singel och inte ha nån alls, men vill inte förlora någon överhuvudtaget och detta mysterium är ett stort krångligt näste som ja verkar ha svårt att ta mig ur då ja tycker om flera av dom mycket..
Tommy är bra han, han är min pojkvän när ja vill å ja fårva hans flickvän när ja vill också, ja tror kanske även han önskar mer än vad som är, det vet jag inte på seriösitet, tidigare har han gjort det iallafall, kanske att det gått över som mycket annat i livet, honom älskar jag jorden runt i vilket fall och dessutom är de bästa att vi vet vad vi har varandra, glada, spontana och rätt galna emot varandra<3 br="">
Detta är ett urklipp av pojkvänsrelationer jag haft i livet, och detta har lagt grunden till min osäkra självkänsla och skeva bild på verkligheten vad det gäller killar.
Ett annat kapitel ska ja försöka hinna med imorgon, kanske ett kapitel som handlar om vänner eller alla flyttar, eller jobb.. ja, i vilket fall lovar jag mig själv att imorgon ska ja blogga igen..
och tack till er som finns där varje dag för mig vänner, nära å kära!
Nu spelas:perkele
Jag ser fram emot: heart full of pride
tisdag 17 september 2013
Maktlöshet
Nu jävlar ska ångesten ut här, blir helt psyko om ja håller mer på allt som far omkring in den lilla ärtan där åppe, den har varit överhettad en längre tid, såpass länge att ja nästan börjat prata med folk om hur ja mår och känner.
De har hänt så mycke den sista tiden så jag hinner liksom inte riktigt med, den största skillnaden för mig själv är att jag numera bor ensam och är singel.
Jag funderar mycket kring detta, då jag inte har en aning om hur det kommer sluta, enligt min spåtant kommer ja inleda ett förhållande i november igen och min största fråga är då, med vem??? jag hade tänkt va singel i nått år iallafall, men kanske är det inte meningen att ja ska va singel, ja börjar känna mig riktigt gammal och är rädd att tiden skenar iväg, mitt mål är ju att va klar med "familjen" när ja är 25år. När en av ens bästa vänner är gravid så gör det inte att man längtar mindre, kan till och med erkänna en hel del avundsjuka, men jag försöker tänka bort den och känna hur tacksam jag är för att jag får vara med henne på den här resan och även hur lycklig jag blir när Ian ropar när man går pusspusskörförsiktigt och när man får en puss å en kram. känner mig så nöjd med att bara få vara med i deras lilla familj, tilloch med en plats vid deras bord har jag! Så egentligen är jag så nöjd, bara den inre stressen som manar på mig om att: hitta rätt nu, ta beslut nu, skynda dej nu, du börjar bli gammal, du kanske inte kan få barn om några år, den känslan är bara panik alltså!
Jag vill inte göra några förhastade val med kärleken , jag vill bara att allt ska komma av sig självt och jag ska bara glida på bananskal i de och det kommer ja göra enligt min spåtant, men innerst inne i mig vet jag att jag kommer såra nån av alla killar som finns och att såra människor gör så förbannat ont i mig så ja bara får ångest och ångest är de värsta jag vet!
Jag skriver med människor mycket nu, människor som betyder mycket för mig och som förhoppningsvis kommer fortsätta betyda mycket, och ja tänker hur klarar dom av mig egentligen, gör dem ens de, vissa gör inte det och väljer då istället att ignorera mig även om de sårar mig ibland, jag är en framåt person, om man inte kan hantera mig med det så kanske man inte ska ägna särskilt mycket tid för varandra.. för jag tänker som så att om man är med någon och den vill ändra på en, då är det inte mig den vill ha, då är den ute efter nått jag inte har troligen.. och hur vet man det liksom, antingen kan olikheter göra att man bråkar eller så gör det att man kompletterar varandra så jävla bra!
Jag försöker dela upp min tid på tre saker men lyckas bara med två, ja lägger mycket krut nu på mitt energiknippe här hemma då vi är anmälda till en hel del tävlingar och det är inte bara att träna en gång och gå ut å tävla och tro att det går, ånej vi tränat och kämpar och sliter, försöker bli bättre på det vi gör, jag vet inte hur ja ska skaffa mig bättre nerver för när ja väl är på en tävling så stänger alla portar sig, portar som vi vanligtvis inte alls ha´r problem med, helt plötsligt kan ja inte få honom att sitta framför mig eller så luktar han bara överallt och det beror säkert på att han känner av hur stissig jag är, vill få bort den känslan men inte lätt alls.
Den andra saken som ja försöker lägga tid på är gymmet och sen ja börja så har ja skött mig riktigt bra kan ja ärligt säga, jag är där som jag ska och försöker.. min spåtant sa även till mig att ja inte kommer va jättesportig i höst men jag försöker vara hurtig för att få ordning på min fysiska hälsa, och ja har en sån fruktansvärd längtan att få känna mig riktigt fin och ja måste bara uppnå den framöver, jag gör så gott jag kan iallafall, va så himla längesen ja kollade mig i spegeln och sa, du ser förjävla fräch och snygg ut och du är värdefull! Det längtar jag till, och när ja når dit så får ja inte sluta träna för då blir väl allt pannkaka igen.. allt detta godis och kakor och annat är nått egentligen som ja behöver seriös hjälp med, några av mina närmaste har försökt hjälpa mig men de går inte /: jag blir en mindre rolig människa och det ogillar jag!
Den tredje delen är min älskade vänner, känner som ja inte hinner med dem, kan bara önska att dom är kvar där när ja är redo för det, ja är dålig på att höra av mig och träffar dom inte lika ofta, det är fruktansvärt för dom är verkligen de viktigaste ja har. Men hoppas dom står kvar i både regn, snö och tö, önskar inget hellre <3 b="">
Långt ifrån alla är med på denna bilden men ni vet vilka ni är<3 br="">
Nu spelas: Melissa Horn - Om du vill vara med mig
Jag ser fram emot: att jag tar tag i livet
De har hänt så mycke den sista tiden så jag hinner liksom inte riktigt med, den största skillnaden för mig själv är att jag numera bor ensam och är singel.
Jag vill inte göra några förhastade val med kärleken , jag vill bara att allt ska komma av sig självt och jag ska bara glida på bananskal i de och det kommer ja göra enligt min spåtant, men innerst inne i mig vet jag att jag kommer såra nån av alla killar som finns och att såra människor gör så förbannat ont i mig så ja bara får ångest och ångest är de värsta jag vet!
Jag skriver med människor mycket nu, människor som betyder mycket för mig och som förhoppningsvis kommer fortsätta betyda mycket, och ja tänker hur klarar dom av mig egentligen, gör dem ens de, vissa gör inte det och väljer då istället att ignorera mig även om de sårar mig ibland, jag är en framåt person, om man inte kan hantera mig med det så kanske man inte ska ägna särskilt mycket tid för varandra.. för jag tänker som så att om man är med någon och den vill ändra på en, då är det inte mig den vill ha, då är den ute efter nått jag inte har troligen.. och hur vet man det liksom, antingen kan olikheter göra att man bråkar eller så gör det att man kompletterar varandra så jävla bra!
Jag försöker dela upp min tid på tre saker men lyckas bara med två, ja lägger mycket krut nu på mitt energiknippe här hemma då vi är anmälda till en hel del tävlingar och det är inte bara att träna en gång och gå ut å tävla och tro att det går, ånej vi tränat och kämpar och sliter, försöker bli bättre på det vi gör, jag vet inte hur ja ska skaffa mig bättre nerver för när ja väl är på en tävling så stänger alla portar sig, portar som vi vanligtvis inte alls ha´r problem med, helt plötsligt kan ja inte få honom att sitta framför mig eller så luktar han bara överallt och det beror säkert på att han känner av hur stissig jag är, vill få bort den känslan men inte lätt alls. 
Den tredje delen är min älskade vänner, känner som ja inte hinner med dem, kan bara önska att dom är kvar där när ja är redo för det, ja är dålig på att höra av mig och träffar dom inte lika ofta, det är fruktansvärt för dom är verkligen de viktigaste ja har. Men hoppas dom står kvar i både regn, snö och tö, önskar inget hellre <3 b="">
Långt ifrån alla är med på denna bilden men ni vet vilka ni är<3 br="">
Nu spelas: Melissa Horn - Om du vill vara med mig
Jag ser fram emot: att jag tar tag i livet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)