Min framtid och mina planer

Fattar inte vad jag gör här längre, längtan efter ett lyckligt liv tar inte slut, fast att tiden går, inget går riktigt framåt i livet, ofta har jag tänkt de senaste att ingenting spelar någon roll, men innerst inne gör de det, vissa saker gräver djupa sår, sår som aldrig läker. Jag är dum mot mig själv, dum för mitt eget bästa. Bort härifrån ska ja om inte jobben håller mig kvar, men även jobben kör sina egna race, in och ut med människor i verksamheten, det ska vi bara acceptera, vi är ju trots allt människor, människor utan makt! Alltför sällan sker de positiva förändringar i livet, och när det väl kommer en positiv förändring drar det oftast med några negativa konsekvenser också. Men min "flammande bägare" har snart släckts av människor som egentligen vill vara snälla och hjälpa, när den släcks, om den släcks så kommer min livslust att slockna och jag kommer börja vandra i ett träsk där ja inte är säker på om jag kommer komma upp. Var och varannan dag gråter jag floder inombords, känslorna exploderar inom mig, känslan av att inte kunna påverka min livssituation, känslan av maktlöshet, känslan av att ständigt vilja vara till lags, utan att lyckas, och känslan av att dansa efter andras pipor för att visa sin uppskattning, den är jag välbekant med! Nu ska ja ta mig i kragen och rycka upp mig och bestämma mig för att de måste ske en förändring i mitt liv. Jag ska söka lyckan i en annan del av detta långa landet, efter sommaren ska ja bort härifrån, bort från den här hålan där folk bara är! . Jag ska söka nya äventyr som öppnar många portar som ger mig tusentals möjligheter. Jag ska endast älska mig själv och dem som älskar mig, det finns några få och dem är lätträknade! Vissa människor bör man tacka för tiden som man fick tillsammans och vandra vidare utan, man vet att dem innerst inne inte riktigt bryr sig och dem blir troligen lättade av att slippa min medverkar i deras liv. Jag känner mig som en människa som ska söka lyckan i Los Angeles eller Hollywood, både Borås och Jönköping skulle för mig kunna vara dem städerna, bara ja kommer bort från just Ulricehamn. Jag söker inte lyckan, jag söker inre frid och stabilitet, lyckan det är något som jag personligen inte riktigt kan sätta fingret på vad det innebär och faktiskt betyder. Om det så är att ja flyttar till Borås, Skåne eller Haparanda så är meningen för mig densamma, det är en förändring som står i sökfältet om ja skulle söka på eniro. Vart jag kommer flytta vet jag inte, ja har funderat på städer som inte är så långt bort såsom, jönköping, Kungsbacka, Uddevalla eller Falköping, men även städer längre bort.. Jag kan flytta dit som de finns jobb, ja vet att de finns människor som stöttar mig oavsett vart ja kommer flytta, det finns människor som inte alls vill att ja ska flytta.. De sista månaderna har ja ställt mig frågan Vad har jag här? Svaret på den är inte så enkelt, för de finns inte så mycket faktiskt, en av mina bästa vänner försökte hjälpa mig med svaret på den, några vänner, vissa mycket bra vänner, men inte mer än så.. En lägenhet som ja skulle kunna hitta varsomhelst, en familj som sällan hör av sig, men dem finns där ändå.. De få vännerna jag har, som faktiskt bryr sig på riktigt är dem vännerna som skulle fortsätta att höra av sig några gånger i veckan även om ja bodde sex timmar bort, jag anar vilka det är och har en känsla av att de inte är många! Men det är dem som kommer fortsätta att stötta mig i mina val och som kommer finnas där när och om ja kommer tillbaka, jag vet nog på ett ungefär vilka dem är, och dem är lätträknade! Kärleken lär jag inte söka efter, den intresserar mig inte, inne i mig bultar och slår mitt hjärta och har gjort lång tid nu, troligen i onödan på kärleksfronten, men känslor är känslor och dem får hänga med antingen dem vill eller inte, min lust för kärleken är som bortblåst och när ja hör ordet kärlek, skriker min kropp bara NEJ!. Och ja vet varför, för de finns inget som heter kärlek i min värld, de är bara en förändras känslostämning som aldrig slutar som man vill ändå, spelar ingen roll på hur många kärleksfilmer eller romaner man läser, det är aldrig som på film eller i böcker! För att kärlek ska finnas för mig så ska ja vara den viktigaste personen i någons liv med undantag för den personens ego, och den platsen har jag inte hos någon nu och är inte säker på att jag kommer uppleva den heller.. Jag kanske är fånig som skriver det, men min mor är trolige den viktigaste personen i mitt liv och ndär är jag, med framtidsplaner och drömmar, nu återstår bara att se hur framtiden ter sig.. Jag trot faktiskt det kan vara bra att testa på livet lite grann, iallafall för min del!

Nu spelas:Laleh
Jag ser fram emot: Nystart i livet