Nu jävlar ska ångesten ut här, blir helt psyko om ja håller mer på allt som far omkring in den lilla ärtan där åppe, den har varit överhettad en längre tid, såpass länge att ja nästan börjat prata med folk om hur ja mår och känner.
De har hänt så mycke den sista tiden så jag hinner liksom inte riktigt med, den största skillnaden för mig själv är att jag numera bor ensam och är singel.
Jag funderar mycket kring detta, då jag inte har en aning om hur det kommer sluta, enligt min spåtant kommer ja inleda ett förhållande i november igen och min största fråga är då, med vem??? jag hade tänkt va singel i nått år iallafall, men kanske är det inte meningen att ja ska va singel, ja börjar känna mig riktigt gammal och är rädd att tiden skenar iväg, mitt mål är ju att va klar med "familjen" när ja är 25år. När en av ens bästa vänner är gravid så gör det inte att man längtar mindre, kan till och med erkänna en hel del avundsjuka, men jag försöker tänka bort den och känna hur tacksam jag är för att jag får vara med henne på den här resan och även hur lycklig jag blir när Ian ropar när man går pusspusskörförsiktigt och när man får en puss å en kram. känner mig så nöjd med att bara få vara med i deras lilla familj, tilloch med en plats vid deras bord har jag! Så egentligen är jag så nöjd, bara den inre stressen som manar på mig om att: hitta rätt nu, ta beslut nu, skynda dej nu, du börjar bli gammal, du kanske inte kan få barn om några år, den känslan är bara panik alltså!
Jag vill inte göra några förhastade val med kärleken , jag vill bara att allt ska komma av sig självt och jag ska bara glida på bananskal i de och det kommer ja göra enligt min spåtant, men innerst inne i mig vet jag att jag kommer såra nån av alla killar som finns och att såra människor gör så förbannat ont i mig så ja bara får ångest och ångest är de värsta jag vet!
Jag skriver med människor mycket nu, människor som betyder mycket för mig och som förhoppningsvis kommer fortsätta betyda mycket, och ja tänker hur klarar dom av mig egentligen, gör dem ens de, vissa gör inte det och väljer då istället att ignorera mig även om de sårar mig ibland, jag är en framåt person, om man inte kan hantera mig med det så kanske man inte ska ägna särskilt mycket tid för varandra.. för jag tänker som så att om man är med någon och den vill ändra på en, då är det inte mig den vill ha, då är den ute efter nått jag inte har troligen.. och hur vet man det liksom, antingen kan olikheter göra att man bråkar eller så gör det att man kompletterar varandra så jävla bra!
Jag försöker dela upp min tid på tre saker men lyckas bara med två, ja lägger mycket krut nu på mitt energiknippe här hemma då vi är anmälda till en hel del tävlingar och det är inte bara att träna en gång och gå ut å tävla och tro att det går, ånej vi tränat och kämpar och sliter, försöker bli bättre på det vi gör, jag vet inte hur ja ska skaffa mig bättre nerver för när ja väl är på en tävling så stänger alla portar sig, portar som vi vanligtvis inte alls ha´r problem med, helt plötsligt kan ja inte få honom att sitta framför mig eller så luktar han bara överallt och det beror säkert på att han känner av hur stissig jag är, vill få bort den känslan men inte lätt alls.
Den andra saken som ja försöker lägga tid på är gymmet och sen ja börja så har ja skött mig riktigt bra kan ja ärligt säga, jag är där som jag ska och försöker.. min spåtant sa även till mig att ja inte kommer va jättesportig i höst men jag försöker vara hurtig för att få ordning på min fysiska hälsa, och ja har en sån fruktansvärd längtan att få känna mig riktigt fin och ja måste bara uppnå den framöver, jag gör så gott jag kan iallafall, va så himla längesen ja kollade mig i spegeln och sa, du ser förjävla fräch och snygg ut och du är värdefull! Det längtar jag till, och när ja når dit så får ja inte sluta träna för då blir väl allt pannkaka igen.. allt detta godis och kakor och annat är nått egentligen som ja behöver seriös hjälp med, några av mina närmaste har försökt hjälpa mig men de går inte /: jag blir en mindre rolig människa och det ogillar jag!
Den tredje delen är min älskade vänner, känner som ja inte hinner med dem, kan bara önska att dom är kvar där när ja är redo för det, ja är dålig på att höra av mig och träffar dom inte lika ofta, det är fruktansvärt för dom är verkligen de viktigaste ja har. Men hoppas dom står kvar i både regn, snö och tö, önskar inget hellre <3 b="">
Långt ifrån alla är med på denna bilden men ni vet vilka ni är<3 br="">
Nu spelas: Melissa Horn - Om du vill vara med mig
Jag ser fram emot: att jag tar tag i livet
De har hänt så mycke den sista tiden så jag hinner liksom inte riktigt med, den största skillnaden för mig själv är att jag numera bor ensam och är singel.
Jag vill inte göra några förhastade val med kärleken , jag vill bara att allt ska komma av sig självt och jag ska bara glida på bananskal i de och det kommer ja göra enligt min spåtant, men innerst inne i mig vet jag att jag kommer såra nån av alla killar som finns och att såra människor gör så förbannat ont i mig så ja bara får ångest och ångest är de värsta jag vet!
Jag skriver med människor mycket nu, människor som betyder mycket för mig och som förhoppningsvis kommer fortsätta betyda mycket, och ja tänker hur klarar dom av mig egentligen, gör dem ens de, vissa gör inte det och väljer då istället att ignorera mig även om de sårar mig ibland, jag är en framåt person, om man inte kan hantera mig med det så kanske man inte ska ägna särskilt mycket tid för varandra.. för jag tänker som så att om man är med någon och den vill ändra på en, då är det inte mig den vill ha, då är den ute efter nått jag inte har troligen.. och hur vet man det liksom, antingen kan olikheter göra att man bråkar eller så gör det att man kompletterar varandra så jävla bra!
Jag försöker dela upp min tid på tre saker men lyckas bara med två, ja lägger mycket krut nu på mitt energiknippe här hemma då vi är anmälda till en hel del tävlingar och det är inte bara att träna en gång och gå ut å tävla och tro att det går, ånej vi tränat och kämpar och sliter, försöker bli bättre på det vi gör, jag vet inte hur ja ska skaffa mig bättre nerver för när ja väl är på en tävling så stänger alla portar sig, portar som vi vanligtvis inte alls ha´r problem med, helt plötsligt kan ja inte få honom att sitta framför mig eller så luktar han bara överallt och det beror säkert på att han känner av hur stissig jag är, vill få bort den känslan men inte lätt alls. 
Den tredje delen är min älskade vänner, känner som ja inte hinner med dem, kan bara önska att dom är kvar där när ja är redo för det, ja är dålig på att höra av mig och träffar dom inte lika ofta, det är fruktansvärt för dom är verkligen de viktigaste ja har. Men hoppas dom står kvar i både regn, snö och tö, önskar inget hellre <3 b="">
Långt ifrån alla är med på denna bilden men ni vet vilka ni är<3 br="">
Nu spelas: Melissa Horn - Om du vill vara med mig
Jag ser fram emot: att jag tar tag i livet
