En hel liten roman

Hej igen, Helt sjukt va tiden springer iväg å de va evigheter sen ja ventilerade och nu behövs det verkligen innan ja stänger in allt för framtiden! Eftersom det är så mycket som har hänt och så mycket som är på g, så tänkte ja att inte gå in i detaljer på varken det ena eller andra, utan ja låter fingrarna får styra sig själv! Tänkte mig att ja gör en liten innehållsförteckning till att börja med

* Maffin, Kyra & Nikita
* En speciell människa
* Familjen, Vänner & Greta
* Stress, sjuk & brist på motivation och tid samt övertid
* Hälsomässan


* Maffin, Kyra & Nikita

Så där, detta skulle kunna bli en hel roman och det va de mediumet på hälsomässan sa till mig i söndags att jag var ämnad för, men senare till det. Nu först till min underbaraste ögonsten Maffin, han växer så de knakar och är inte längre samma lilla valp som för några månader sen, men det visste jag ju, utan honom kan ja inte tänka mig och ångrar inte en sekund att ja skaffade honom hur trött å grinig ja än är ibland och hur jobbig och helt jävla hopplös han är mer än ofta nu så kommer han alltid va min lille hjärteklaff som puffar på mig i rätt takt. Igår va de eximination på en av kurserna vi har gått, va två punkter vi inte blev "godkända" på så ja har bestämt mig för att gå om kursen igen till våren om de går en till då, för vi ska få väl godkänt på rubbet, imorgon är sista gången på unghundskursen och de märks ändå hur viktigt det är med kurserna, känns jättebra att vi faktiskt gått dem. Nästa vecka ska vi åka och ta bort hans enda manliga stolthet, hamen potatiskroketterna ska väck för all tid, ska bli jätteintressant och se om de blir någon skillnad, kanske att han blir lite lugnare, vem tusan vet! Han är inne i en hemsk jäkla hormonperiod nu så han är helt hopplös, men det är bara att träna och traggla vidare. Tyvärr är jag aldrig ute och går med finaste Kyra längre, men har inte armar, ben, energi och tålamod så de krävs till två sånna hopplösa även om ja önskar ja kunde, jag är även sällan hundvakt åt den busan då lilla Nikita bor hos mig. En riktig tiggare är hon men ack så charmig!


* En speciell människa

Nu till en kvinna som kommit mig helt otroligt nära, ibland är de ändå bra att backa på andra, för om inte det hade hänt för ca ett år sen så hade inte vardagen sett ut som den gör idag, jag hade troligen inte varit ute å gått med Kyra, jag hade antagligen inte skaffat min ögonsten och Kita hade förmodligen inte bott hos mig heller! Just den tjejen får mig att påminna lite om att man kanske ska ta dagarna som dom kommer och inte stressa upp mig! Hon har temperament som ja vet inte vad och hon säger precis vad hon tycker och tänker och det älskar jag med människor! Dessutom gör hon så jag får min veckliga dos av barn, så slipper jag skaffa egna, även om ja verkligen vill vissa dagar. Charmknutten Ian kan man inte annat än å tycka om, han är en riktig mammegris, men ack så sööt. Nästa bäbis dem skaffar kommer nog bli minst lika söt, hoppas att jag får träffa den från början så kanske man får va lite barnvakt efter en tid, har märkt hur hopplös Ian är, men troligen hänger de på att ja inte va bäbisvakt sen han va en liten mansgris. Ja i vilket fall så är jag otroligt glad för att ha fått lära känna denna underbara människa som visar i både tal och kroppspråk att livet kan vara förjävligt och gå upp och ner men det löser sig alltid ändå! Credd till henne, henne lär ja vara rädd om och se upp till mer än vad hon anar!

* Familjen, Vänner & Greta

Ja min familj är ett kapitel för sig, sist jag besökte ett av mina syskon så sa dem: familjen är nått som sitter på vägen i ramar och jag tror jag är benägen att hålla med. Min älskade mamma står mig allra närmast och även om hon inte alltid förstår mig så är det så. Jag har planerat en tatuering över hela min högra arm och i den skulle det bland annat stått "familj" på latin, men efter ja tittat på detta ett tag så kom ja fram till att min familj bryr sig nog inte särskilt mycket om mig, jag har ingen energi till någon och ingen förutom min mamma och farbror hör nånsin av sig till mig om det inte är nått speciellt, om jag hade haft nån som helst energi att göra det så hade ja gjort det, men det har jag inte och nu känns det redan för sent! Allihop verkar vara nöjda med sina liv som dem är, jag bryr mig absolut om dem, men inte så mycket så jag vill tatuera in dem på hela armen! Mamma kan jag skriva nån annanstans och mormor & morfar skulle nog inte uppskatta om ja tatuerade in deras namn. Numera har jag även en pojkvän som är totally underbar, vi kanske inte är ämnade för varandra, det får tiden utvisa, jag älskar honom och är kär i honom iallfall och man ska leva i nuet, det tänker jag göra så får vi se vad som händer! Vi är fruktansvärt olika och jag som person behöver ibland space, energi och få igenom min egna vilja. Ibland känns det som det är helt omöjligt att få ihop men jag tror det löser sig, bara jag får mer egentid, energi och att jag får känna mig fri utan att göra några dumheter och jag vill kunna bara försvinna vart som helst utan att behöva svara i mobilen, behöver kanske bara få göra precis som ja vill utan att anpassa mig efter någon annan, va kanske därför ja från början inte va särskilt redo för ett förhållande men det spelar ingen roll, bara man tror på "oss" så kommer kärleken bestå!<3 p="p">

Nu va de som så att ja suttit å skrivit i två timmar men eftersom alla jävla sidor ska uppdateras och bli så jävla komplicerade så försvann hälften av allt när ja skulle redigera skiten så skit sak samma! Får väl skriva snart igen! Älskar mina vänner<3 br="br" evelina="evelina" jokkis="jokkis" m.fl="m.fl" monica="monica" tommy="tommy">







 

Nu spelas: mina egna tankar
Jag ser fram emot: våren