utblåst hjärna

Ja de finns inte mycket i den ärtan, eller så finns det för mycket, tror precis allt har brunnit upp, vill komma fram till en lösning för att få ordning på mitt liv.. så många pajkar man bränt på led nu sen de senaste förhållandet, vill inte släppa min sista! Vill inte förlora igen, för det är jag själv som förlorar på det, bara jag, ingen annan.. Är så fäst denna gången, känner mig töntigt nyförälskad i magen när ja ser och träffar honom, han är så bra, han är allt man kan önska, vad är det då som inte klaffar frågar jag mig själv?! Jo ja vet de är någon som visar uppskattning när det behövs för att han vet att ja sitter som en igel kvar, som ett snöre som aldrig vill gå av.. Så många gånger ja ringt och skällt ut honom i ren förtvivlan om att han ska bestämma sig, men han kan inte, han vill inte, han vill ha en säkerhet och vem fan vill inte det?! Men ja vill inte vara en säkerhet jag vill vara den näst viktigaste personen i min killes liv, det är viktigt, det ska passa från två håll inte från bådas vissa stunder.. Man ska alltid vara viktig och välkommen i hans armar, de spelar ingen roll om han står med sina "tuffa" vänner, det ska vara så ändå.. Vet flera killar som är nära vänner till mig som är trygga killar och som vågar stå för sina tjejer..
Jag vet inte vart ja ska komma med min ynkliga hjärnkapacitet i den här diskussion med mig själv.. Men jag vet att det är dags att klippa av snöret snart och gå vidare och försöka få tag på den där som jag är så jävla kär i istället!
Tror det vore sunt för mig!

Nu spelas:skumdum-självupptagen(en låt som beskriver mig väldigt bra!)
Jag ser fram emot: våren